"Ni är det bästa laget vi mött hittills" konstaterade gästernas tränare efter matchen. När en sådan i raden av kommentarer från sympatiska tränare sjunkit in smärtar det oerhört att konstatera att Hertzöga BK kämpar med näbbar och klor för sin överlevnad i division 3. Dagens match känns i efterhand oförklarligt att vi förlorade på samma gång som den är enkel att lakoniskt summera. Vi släppte in alldeles för enkla mål.
Jag lider med de HBK-hjärtan som följer oss från sidan. Jag lider ännu mer med de fina spelare som sliter med allt de förmår för att poängen skall spelas in. Killarna ger verkligen allt och de förtjänar mycket mer än vad de får. Mötet mot Eskilstuna City var bara en i raden av hemmamatcher där det känns fruktansvärt tufft att inte få med sig några poäng. Mest otröstlig efter matchen var vår målvaktsdebutant Isac Modig. Målvaktstalangen har framtiden för sig och har växt enormt under årets säsong. Matchen gick inte som han ville men i en förhoppningsvis lång och framgångsrik karriär som inte stannar med division 3 hoppas jag att han kan se tillbaka på debuten som en viktig erfarenhet. Vi tror på dig!
Vi fick en smakstart med mål från den idag bländande Riaz Ahmadi som tryckte in 1-0 redan i fjärde matchminuten. Redan i matchens första minut hade Marcus Nilsson lossat i bra läge men målvakten räddade. Gästerna kvitterade kort senare när vi förgäves både ville ha en frispark och offside när en anfallare kom fri och tryckte in bollen. 1-2 föll så småningom efter en trist kommunikationsmiss som utnyttjades med ett tillslag nära mål. Vi var i en stressig och mindre bra period i avslutande delen av första halvleken men räddades av stolpen efter att E-tuna ställt om efter vår hörna.
Detta i en första halvlek där vi hade betydligt fler målchanser än motståndarna. Modig gjorde en fin räddning på ett fritt läge medan ovan nämnda stolpträff inte är att glömma. Men framför den andra buren stod vi för sju avslut på mål - Riaz hade de allra flesta, inte minst en nick från nära håll. André Niklasson kom helt allena med målvakten medan Marcus Nilsson och nämnde Niklasson kom ytterst nära med andra avslut.
Oturen grinar oss i ansiktet men vi axlade mod och i andra tog vi istället över. 2-2 prickades in från nära håll av Sebastian Augustsson - framspelad av Ahmadi som gjorde rent hus med sin bevakning från kanten. 3-2 kom strax senare efter att Marcus Nilsson ordnade fram en straffspark och själv satte dit den.
3-2 och Eskilstuna var i rejäl brygga. Men i en räcka av få minuter gick gästerna från egentligen ingenstans från 2-3 till 5-3. Mål i 71, 75 och 82. Anmärkningsvärt är att samma spelare i Eskilstuna stod för alla lagets fem mål. I ett läge vi spelmässigt skulle kunna gå från kontrade istället Eskilstuna in tre baljor, några tyngre än andra.
Vi reducerade till 4-5 genom André Niklasson i den 91:a då han nickade in en hörna och startade därefter en vild kvitteringsjakt som underlättades av att gästerna fått en man utvisad. Med sex minuter på oss kändes det även denna gång som det skulle hända. Cristian Huerta hade ett avslut som målvakten räddade till en hörna, vi hade förhoppningar om en ny straff innan vi jublade högt åt 5-5 på övertid. Men domaren blåste för ruff på målvakten sedan han tappat ett inlägg. En sådan klassisk situation där målvakten är outgrundligt helig i en helt vanlig närkamp.
En av de märkligaste och svängigaste matcher jag någonsin varit med om blåstes sedan av efter sju minuters tilläggstid. På måndag kommer jag och vi att slänga av oss offerkoftor och repa mod inför avslutningen av serien. Torsby hemma väntar nästa helg. Idag finns däremot ingenting annat än mörka känslor och sympati för mina spelare som jag önskar skulle få så mycket mer än tomma rader i ett referat.
