Det finns en del referat som är tyngre än andra och detta är ett av dem. Besvikelsen gick att skära i smör efter matchen och det mesta handlade om gästernas segermål. Vi kommer dit. Vi kan inleda med att ändå tillstå att i regnet och rusket var Hertzöga över 90 minuter det spelförande laget men att vi till stor del föll på eget grepp, såväl som försvarsstarka motståndare.
Det finns även punkter att orera om som säkerligen kan bidra till hjärnspöken. Återigen släppte Hertzöga in ett tidigt baklängesmål när ett missförstånd, eller om det var ett försök till offsidefälla, gav gästerna ett friläge för ledning. Strax senare bröt laget igenom på nytt i ett fritt läge men Mattias Hofling parerade det tillfället.
Gästerna spelade enkel och tydlig anfallsfotboll - bollar sattes långt och varje fast situation vårdades som om det vore nyfödda barn. Trist och tråkigt kanske någon tycker om de Rory Delap-inkast som laget slungade in - men alla lag som säger så hade säkerligen önskat att de haft samma fina huvudspelare och inkastare. Hertzöga mätte huvudet kortare men tog verkligen kampen och att vi inte släppte in mål på några av femtioelva långa inkasten eller hörnorna erhåller ett högt betyg. Om laget inte kastade långa inkast eller gick i djupled på omställningar, ja då spelade de ett suveränt försvarsspel som var svårt att bryta igenom. De var hängivna varandra och hade ett stort tålamod utan boll. Bollinnehavet gick i favör till hemmalaget som åt sig in i matchen med stundtals fin anfallsfotboll på det sättet vi vill spela. Vinden blåste sex sekundmeter motvind och ställde till det i en del uppspel men med bollen efter marken i speluppbyggnaden kom vi ofta runt och förbi.
En snabb sammanräkning av de målchanser jag hann med att skriva upp ger vid handen att Hertzöga BK tog 22 avslut under matchen. Det vore orättvist att säga att vi hade 22 farliga målchanser, långt från. Men de allra flesta av skotten kom från en position innanför straffområdet. De borde onekligen kunnat rendera fler än ett mål men få av avsluten gick på mål och på de allra bästa chanserna var vi inte tillräckligt distinkta. Vretstorp hade färre chanser men desto fler av deras chanser var helgjutna möjligheter. Vretstorp hade förutom målet ytterligare tre möjligheter i den första halvleken och hela trion var utmärkta målchanser och vi ska inte beklaga att det blev mål på ett av dem.
Vi tog oss tillbaka in i matchen med ett märkligt mål. Sebastian Augustsson spelade ett inlägg till Jacob Carlsson vars nick gick högt - utan vind kanske den hade gått över men i motvinden gick den istället in mot bortre stolpen. Där stod André Niklasson, i vad han förmodade var offsideposition, och försökte sitt bästa med att inte påverka spelet. Med bollen på mållinjen, eller om den var över, tog tiden slut och Niklasson valde att tåa in den. Protester över detta märkliga fotbollsmålet följde men Hertzöga hade kvitterat.
Vi avslutade halvleken storstilat och hade fyra bra möjligheter till ledning. Samtidigt som regnet vräkte ner satt vi med detta i ryggen under halvtidsvilan och hade goda känslor. Vi var spelförande, hade skapat fler målchanser, hade kommit mer tillrätta i vårt försvarsspel och visste att vi hade fina jokrar från sidan.
Halvleken var inte många minuter gammal innan den drömmen nedmonteras. Och det som skulle vara segermålet är ett av de mer svårsmälta mål jag har varit med om att släppa in. Ett uppspel från Vretstorps vänsterback slogs med skruv i vinden och var rejält ute innan den skruvade sig tillbaka för att snudda sidlinjen. 21 spelare stannade upp och Hertzöga-spelare flyttade upp och sprang för att hämta den andra bollen för inkast högre upp. Den 22:a spelaren på planen tittade på domaren, tog en chansning, och när inget beslut kom fortsatte han helt fri. Förvånade gulklädda kunde bara se på när ett inspel senare rakades in till 1-2. Sympatiska VIF-ledare och spelare beklagade sig ärligt över målets tillkomst efter matchen. Det är en fin gest men den hjälper också till att göra det lite surare. Ja, det är självklart så att fotboll spelas till domarens beslut men situationen var så solklar att vid 100 fall av 100 döms den ut.
Motgång i medvinden. Det är tufft att ligga under matcher eftersom det inte ger samma trygghet, trots att vi med hav av tid kvar kändes trygga i att vårt sätt att spela skulle resultera. Men innan den där riktiga forceringen kunde inleda hade Vretstorp faktiskt två super-chanser för nya mål - ett stolpskott och ett inlägg som styrdes från bortre ytan i burgaveln.
Ett vilt kämpande Vretstorp föll tillbaka i sin skyttegrav och gjorde det svårt. Det blev stundtals handboll utanför gästernas straffområde men de såg ganska bekväma ut med det - vi saknade den där sista mönster-brytande rörelsen, framför allt i djupled, för att ge dem ett ordentligt kaos. Killarna gjorde vad de kunde och vi ledare laborerade friskt med inhoppare och offensivare utgångspositioner.
Sista halvtimmen hade vi nio chanser för kvittering - nio chanser att göra mål men skärpan i de avgörande momenten var inte tillräcklig. Oscar Stafs nick från nära håll och Cristian Huertas avslut centralt från straffpunkten tillhörde kanske gräddan av chanser. Det ena motades av målvakten och det andra gick utanför - precis som de övriga sju.
1-2 och tuff förlust i en serie där varje match är en final och varje poäng är guld. Självklart så att om inte Vretstorp felaktigt skulle fått 1-2 hade matchen utvecklat sig annorlunda. Vi var i zonen och det är tufft att släppa in mål samtidigt som det händer underverk för laget som gör det. Den läxan blev vi varse i Yxhult. Men vi förlorade först och främst för att Vretstorp är ett defensivt skickligt lag, som sliter hårt för varandra och som gjorde två mål på de sylvassa lägen som de skapade. Vi förlorade också för att vi trots många målchanser inte gjorde mål och under stora delar av matchen tvingades spela med pistolen mot tinningen till följd av baklängesmål.
Sex matcher kvar och det är inte läge att drabbas panik. Det är istället läge att älska situationen det innebär. Att älska utmaningen i varje match och att tillsammans slita hårt för fler poäng. Härnäst - Kungsör borta.
