Årets första tävlingsmatch var äntligen över oss när HBK under lördagen åkte den korta sträckan till Ölme IP. Matchen spelades några dagar efter en tuff holmgång i Åmål varpå formationen och spelarna var något annorlunda till lördagen.

Matchen startade med ett lågt stående hemmalag och ett bollförande HBK som spelade till sig, eller tilläts, ha ett stort bollinnehav. Stundtals såg det riktigt bra ut när de gulklädda flyttade boll och gäster eller tryckte ner dem djupt med svepande passningar. Vid andra stunder var bolltempot högst makligt och rörelsen låg varpå det mest handlade om bollen vid fötterna för våra centrala försvarare.

Ölme har en enkel och tydlig spelidé i blixtsnabba omställningar på en duktig anfallare. Det var möjligen förutsägbart men likväl svårt att förhindra. Hemmalagets bollerövring (ofta nämnda av den andra sidan som egna bolltapp) överallt på banan slogs långt och djupt i medvinden. Några gånger var Ölme nära att komma igenom, de flesta gånger inte.

Hertzöga hade några avslut från skapliga lägen men utan att vålla några bekymmer för burväktaren. Marcus Nilsson tråcklade sig igenom men inspelet någon meter utanför målvakten nådde inte rätt adress. Finaste målchansen innan halvtimmen spelad blev istället Ölmes - ett långskott slungades i ribban, Hoflings fingertoppar gjorde säkerligen hela skillnaden.

Hertzögas första riktiga jätteläge spelades upp strax senare då Sebastian Augustssons inspel nådde Cristian Huerta. Anfallaren mötte på ett tillslag men målvakten stod för en finfin reflexräddning från nära håll. Nya Kristinehamns Posten var på plats och i deras fylliga och fina referat försvann de flesta av våra målchanser, så även denna.

Knappa tio minuter från halvtid spräcktes nollan. Bollen spelades upp till Nilsson som med storögd spelförståelse serverade den framstormande André Niklasson - en vacker första-touch senare var Niklasson igenom och bollen slogs behärskat efter marken in i mål.

Detta blev också halvtidsresultatet - Ölme kunde strax innan vilan sånär kvittera men ett skott som ändrade riktning tog ånyo i överliggaren. Hofling syntes däremot ha bra koll och jag tror han håller med mig...

Att leda med 1-0 i halvtid är att förvänta sig ett motståndarlag som satsar på nya kort. Ölme tryckte upp något i den andra halvleken från sitt tidigare omställningsspel och fick en större del av bollinnehavet. Det öppnade upp matchen i båda ändar i en första kvart utan struktur och ordning. Hertzöga höll ändå tätt, även om Hofling åter fick bekänna färg då han kom ut och gjorde sig stor vid en bra möjlighet i straffområdet. Isak Paulsson, i sin första match från start för året, hindrade ett liknande läge i djupled med sin blixtrande snabbhet och uppoffrande attityd.

Det är enkelt att vara lugn i efterhand men i det blåsiga Ölme IP stod jag ändå lugn. Vi hade elva fina spelare på plan men också  vetskap om att vi hade ett föredömligt kapital från sidan. Jag önskar att detta kommer att vara kännetecknande för HBK under året. En del spelare kommer att starta, andra kommer att hoppa in. Men det är tillsammans som vi vinner, eller för den delen förlorar. Med dryga halvtimmen kvar sjösattes utvilade krafter i Oscar Sandersson, Oscar Staf, Gabriel Nilsson. Bervan Kayhan, Cristian Huerta och Soran Muradi byttes ut. Strax senare kom Linus Persson in istället för Marcus Nilsson.

Men det var en startande inhoppare som avgjorde tillställningen. Cristian Huerta byttes ut - men kom strax senare in igen för Riaz Ahmadi. Sådana byten är tillåtna i DM även om tränar-stoltheten inte gärna utnyttjar det om det inte verkligen behövs. Med bara någon minut på planen igen vände Hertzöga i en snabb omställning - Linus Persson fick bollen och placerade bollen framför Huertas fötter - den sistnämnde behövde bara ett tillslag för att få bollen i nät.

Matchen planade ut och kändes avgjord trots att det fanns oceaner av tid kvar. Strax senare gjordes 3-0 efter att andra målet vände på sina roller - Huerta petade fram bollen till Persson som utanför straffområdet distinkt krutade in bollen. Sista kvarten handlade mest om att försöka spela av och undvika ogynnsamma situationer. Det hindrade inte Hannes Sahlström från att sånär sätta fyran då han skallade bollen i ribban på en hörna.

3-0 slutade matchen och får anses vara ett lyckosamt genrep för Hertzöga. Vi gör en hygglig match att lägga till de nio tidigare matcherna som spelats. Vi känns redo för att spela seriespel och konstigt vore annars då vi snart är i slutet av juli. Träning är träning och seriespel blir något helt annat. Men bredden i våra insatser, våra olika sätt att spela och det faktum att vi spelat till oss resultat utan att nå upp i vår högstanivå är några områden jag ser en förbättring från förra året.

Nästa lördag, FBK hemma. Äntligen seriespel.