Hertzöga BK förlorade en jämn och välspelad fotbollsmatch hemma mot Kumla. Besvikelsen var stor efteråt - men den här gången av rätt anledningar. För om vi var rejält missnöjda med vår bleka insats i förra helgens kryss kan vi inte klandra varandra över vår prestation hemma mot Kumla. Hertzöga var närvarande, fokuserade och med med den där elektriska stämningen runt killarna kunde vi sånär luggat Kumla på ett för oss nödvändigt poäng.
Kumla, som i två omgångar varit klara seriesegrare, var inte alls mätta utan klev in i matchen med en härlig inställning och med siktet att slutföra serien lika bra som de tidigare vunnit den. Första 15-20 minuterna var gästernas allra bästa där de satte hemmalaget på prov i inlägg efter inlägg. Ett av dessa tvingade Mattias Hofling till en fin räddning medan andra uppoffrande rensades undan. Deras två anfallare slet och slängde med våra försvarare men de sistnämnda höll dem stången.
En klassisk start med ett spelförande topplag fick en lika klassisk fortsättning då Hertzöga stadigt åt sig in i matchen. Isak Paulsson iscensatte anfall för egen maskin medan hans kamrat på andra flanken, Sebastian Augustsson, fick bollen efter fina spelvändningar. Båda löpfenomenens inlägg och inspel gav oss hopp om nätkänning - Makan Poursalary kom högst vid ett par tillfällen samtidigt som det blev ett halvt kaos vid flera andra. André Niklasson var en större sko från att kunna få ner bollen till ett friläge i en matchbild där Kumlas målchanser ebbat ut.
Matchen var tät och välspelad mellan två fotbollslag med liknande sätt att spela och i liknande formation. Dessvärre för Hertzögas del kunde vi varken ta ledningen eller hålla undan 0-0 då gästernas skyttekung strax innan halvtidspausen kunde göra 0-1. Inte helt orättvist men än olyckligare för hemmalaget tillkom det efter en bjudning i eget straffområde där ett hemåtpass till Hofling gick rakt till en vitklädd som efter några om och men förargligt kunde slå in den mellan benen på HBK-spelare.
0-1 på resultattavlan är en match som lever. Men framför allt levde den eftersom vi var med i matchen på allvar. Killarna, som under en säsong fått rutin för en handfull, manade på varandra och visade ett härligt ledarskap på planen. Men framför allt en härlig vilja där varenda spelare hade bestämt sig för att kliva fram och där ingen tillät sig själv eller någon falla ur den matchplan vi satt upp.
Efter åtta minuter i andra halvlek blev det dock tyst runt Ilanda IP. Detta efter att gästernas anfallare dubblat sin och lagets målskörd på ett fint skott utanför straffområdet. Robert Nordlund, som tillsammans med Staf och Sahlström gjorde en kanonmatch i försvaret, grämde sig efter matchen att den träffat hans fot och därmed gjort ett bra skott ännu svårare. Jag vill då påminna Nordlund, lagets veteran som under hösten gått mot en ny vår, att hans fötter räddade betydligt fler avslut under matchen än detta. Det blev tyst - men efter några sekunder var rösterna, kampen och viljan där igen. Ingen gav upp - den där gulgröna maskinen bara fortsatte att arbeta.
Till fredagens match var Hertzöga brandskattade på offensiva pjäser. Poängtoppens Mommo Qassem (12 poäng), Oscar Hjalmarsson (10 poäng) och Riaz Ahmadi (8 poäng) saknades och därtill anfallaren Melker Josephsson och CU-lånet Filip Johansson Bahar. Framåt slet Mohammed Lashkari ensam i en otacksam roll med Niklasson som understöd. Men där spelare saknas kliver andra fram. Vårt reduceringsmål, och det som tände en bensindunk som bränsle på vår jakt, gjordes läckert av mittbacken Hannes Sahlström som därmed gjorde sitt första HBK-mål. Oscar Staf lossade släggan utanför straffområdet och påpassligt stod Sahlström framför mål och klackade in den otagbart. Detta i en mer än en misstänkt offsideposition men då han pusslade ihop målet efteråt lät det tvärsäkert på rätt sida.
Efter målet hade vi ett antal minuter utan ro i kroppen - 20 minuter kvar är oceaner av tid men heta Hertzöga-lirare ville få allt och hända på en och samma gång. Matchen blev ryckig, avblåsningarna många och omställningarna för båda lagen haglade om varandra. Med en kvart kvar flyttade vi fram spelbrickorna för att spela rakare och därpå forcera in den där efterlängtade baljan. Soran Muradi byttes ut mot anfallaren Niklas Schön - bara minuter senare behövde Muradis båda innermittfältskollegor Oscar Sandersson och Poursalary byta och den offensivare uppställningen kompletterades med Bervan Kayhan och Akam Abdullahi.
Av denna matchplan blev det dock intet utan sista tio minuterna gick hastigt undan utan att vi kunde etablera ett tryck. Vi fick ett sista gyllene läge då en Hertzöga-spelare kom loss i straffområdet och nära mål slog in bollen till Isak Paulsson - vårt kvicksilver kom i helt rätt yta men ett tungt avslut studsade i stängslet över målet. Sex stycken bytestillfällen och mängder av grimaserande spelare som legat ner på planen och orsakat avbrott. Trots detta blåste domaren efter dryga tre minuter - trots att åtminstone 70-80 sekunder av övertiden inte spelades på grund av gäster med smärtor. Surt sa räven.
Vi känner besvikelse över resultatet - men killarna skall vara stolta över en prestation där de gav allt men inte fick någonting. Vår jakt efter ett förnyat kontrakt går således vidare. Vi har 31 poäng och kan hur detta än sluta se tillbaka på en fin säsong. Men vi får troligen förmånen om att spela en sista avgörande match där allt gäller. Vi har bara ett läge och det är att älska det. En sista seriematch där killarna från säsongen 2019 rider ut tillsammans. Sporthälla IP nästa lördag. Avspark 14:00.
