KBK spelar som bekant i toppen av division 1 och gästerna kom med starkt manskap. Hertzöga fick slita hårt mot offensiva spelare som Edvardsson, Selmani, Zurmati och Andersson i en trupp som till större delen var den samma som var nära en cupknall mot Allsvenska Sirius för några veckor sedan. Men, som jag vevat tidigare, här ligger cupfotbollens - kanske hela fotbollens - charm. Att möten mellan lag från helt olika verkligheter och helt olika spelarmaterial ändå kan bli resultatmässigt jämna.  

Hertzöga kom till spel med en förändrad trupp från lördagens arbetsdag mot Grythyttan och till tisdagskvällens häftiga match fick vi klara oss utan flera kuggar. Tvåmålsskytten Oscar Hjalmarsson, som kom till oss från just KBK i vintras, tvingades stå över med skada och försvarsfantomen Jesper Johansson likaså sedan han skadat sig på arbetet och tvingats att operera sitt finger. CU-lånet Mohammed Lashkari, som verkligen satt sin prägel i laget, får inte spela DM medan Oscar Sandersson var bortrest i utbildning.

Men spelare ut innebär spelare in vilka får chansen att visa vad de kan. Melker Josephsson och Bervan Kayhan startade matchen där den förstnämnde inte startat en tävlingsmatch för representationslaget sedan 20 maj och den sistnämnde inte sedan mitten av juni. Duons fina insats under tisdagskvällen visade att det minst sagt var på tiden. Niklas Schön, Erik Girukwayo och Akam Abdullahi lyftes in i truppen. De två sistnämnda, precis som Josephsson, kommer till spel från en förlust mot Rottneros IK i division 5 i söndags - under tisdagen var de på plan mot ett lag som kämpar om spel i Superettan. Det är snabba vändningar i fotboll...

Som tränare var jag inte det minsta orolig att våra killar inte skulle göra arbetet eller underkasta sig ett lagideal under matchen. Jag var mer bekymrad över att vi inte skulle våga försöka ta ut svängarna och försöka spela den fotboll vi normalt vill spela. Men efter några minuters fotboll på Ilanda - där regnmoln och himlens kulör fick Ilanda att påminna om om Mordor från Sagan om Ringen - hade jag fått se ett Hertzöga som försökte spela sig ur press och där samtliga spelare strävade mot att vara delaktiga.

Och hemmalaget fick passa på när de hade chansen för det var KBK som ganska kvickt tog tag i taktpinnen mot ett lågt spelande Hertzöga. Anförda av dirigenten Alvers startade laget anfall efter anfall men mot snabba överflyttningar och understödsfotboll lyckades vi freda vårt mål från större målchanser. Inlägg efter inlägg piskades in och ett av dem tvingades Mattias Hofling till en fin räddning på en volley från nära håll.

Vår fina försvarsfotboll var sånär att hålla hela halvleken ut men i den 38:e minuten skulle det kanske logiska ledningsmålet för KBK falla. Vid ett av få tillfällen där vi kollrats bort och tittat på boll gavs Zurmati fri mark utanför straffområdet och på ett inspel gjorde den flyttomgärdade talangen inte något misstag utan krutade distinkt in 0-1. Alla mål går att undvika och vaggan till detta mål syntes tidigt från sidan - men i ärlighetens namn säger det mer om Hertzögas fina försvarsspel att vi över matchen undvek sådana målchanser.

Hertzöga skapade några halvchanser - eller nära till halvchanser kanske snarare. Riaz Ahmadi dribblade sig från halva plan förbi halva Wåxnäs innan ett inspel från nära håll kunde resulterat. Isak Paulsson hade den allra bästa möjligheten då han på eget bevåg Munkfors-fintade två spelare - efter kamp i straffområdet rev han åt sig bollen och avslutet från nära håll tvingade målvakten till räddning.

Division 1 är inte division 3 och det var trötta spelare redan i halvtid som knöt näven och ville fortsätta ge det chansen. Melker Josephsson byttes ut (då det är fria byten i DM skulle han senare få chansen igen) och ersattes av Hannes Sahlström i en för honom mer ovan roll. Detta för att försöka stadga upp mitten men också för att ge Sahlström viktiga minuter efter en fotskada.

Vädergudarna hade passat på att hysta ur sig det mesta av nederbörden under halvtidspausen där publiken på Ilanda i halv panik tagit sin tillflykt till vad de kunde. Tyvärr var andra halvlek inte många sekunder innan KBK dubblat ledningen och i någon mån avgjort matchen. En bollvinst på en utspark, ett snabbt pass på rättvänd spelare och några vändor senare låg bollen i nät. Målskytt var Muminovic som förra säsongen gjorde nio matcher för Hertzöga BK i det utlåningsavtal som då fanns mellan klubbarna.

0-2 och farhågor om svängdörrar och sänkta huvuden. Men nej, Hertzöga fortsatte att stå upp för varandra. Vi blev hårdare ansatta, vi blev än tröttare och fick mindre av bollen vid våra fötter. Men vi fortsatte att sälja oss dyrt.

Med knappa kvarten kvar kom en gyllene möjlighet att skaka liv i en match som sett till spelet borde varit död. Josephsson skarvade en boll i djupled på fenomenet Niklasson. 20 meter till boll och goda 40 meter med bollen slet sig mittfältaren fram till ett friläge mot den holländske målvakten som annars stått sysslolös. Att se den löpningen och att klara av att göra den efter 75 minuters slit är imponerande. Att få till ett bra avslut likaså men dessvärre räddade målvakten bollen för fortsatt tvåmålsledning. 

Detta blev också slutresultatet i en match båda lagen kan vara nöjda med. Karlstad BK för att de avancerat till final mot rivalen Carlstad United - Hertzöga BK för att de spänt musklerna mot ett duktigt motstånd och gett varandra nya kvitton på den fina attityd, bredd och fotbollskunskap som finns i laget. På köpet slapp vi skador vilket jag som ledare andas ut av lättnad för varje gång.

Närmast är det nytt derby mot FBK på Örsholmen. Detta i en oerhört märklig tabell. Seger och vårt primära mål att hålla oss kvar i division 3 sånär kan bockas för - men seger skulle också sätta oss i förarsätet för kvalplats till division 2. En match i taget, en match i taget. Ses till lördag!

Tweeta