8-0 och proppen ur när ett gnistrande HBK tog sin första seger i årets division 3. Efter 1-1 på Kolsvik föregående helg hade de gulgröna lagt en god träningsvecka bakom sig och stod redo att visa upp sitt register. Vi har i de tre matcherna (två oavgjorda, en förlust) visat goda kvitton men inte riktigt blommat ut. Matcherna har spelats på motståndarnas villkor och även om det borde gett oss fler segrar ville vi att den här matchen skulle handla om HBK-fotboll - tempostark, passningsorienterad och viljestark fotboll där samtliga spelare involveras.
Samma lag startade från Kolsvik med det undantaget att Emil Perkovic stod mellan stolparna. Vi är i väntans tider på att få se Isak Paulsson, Oscar Uddh, Robert Nordlund och Jesper Johansson tillbaka på planen. Hannes Sahlström har varit avstängd och bortrest och förhoppningsvis får han någon ytterligare rehabiliterande gulgrön kämpe med sig bland de disponibla spelarna framöver. I avsaknad av ett flertal försvarare har killarna gjort det suveränt och någonstans är detta vad ett fotbollslag kretsar runt - att många får chansen att kliva fram.
Seger innebär tre poäng i en tabell men inför den här matchen önskade jag att vi lade undan tabeller och trepoängs-tecken för att istället fokusera på det som gör oss riktigt bra. Och redan från start märktes ett påkopplat, glädjefullt och passningsskickligt hemmalag som säkerligen var lika revanschfulla som jag över att kunna visa hemmapubliken ett bättre fotbollslag än det vi gav varandra hemma mot Yxhult.
Chanserna lät inte vänta på sig mot ett Nora som pressade högt men ur ton med varandra. Det tog lite drygt tio minuter innan första målet var i nät - och det från Oscar Hjalmarssons fötter efter att anfallaren, som den starka box-spelare han är, påpassligt höll sig framme och rakade in Jacob Carlssons fina frispark. Vårt femte mål för säsongen - från fem olika målskyttar och från fem olika framspelare! Ett snitt som inte skulle hålla i sig även om vi under matchen skulle få se ytterligare två säsongsdebutanter i målprotokollet.
Vi har tagit ledningen även mot Ölme och Sunne och känslan från de matcherna har varit att hade vi bara fått in ett andra på de chanser vi spelat till oss hade händelseutvecklingen varit en annan. Under lördagens match, efter att gästernas målvakt räddat flera fina bollar, smög sig den tanken in i huvudet.
Men inte hos spelarna som fortsatte att forcera framåt. Fyrbackslinjen som var rörliga och höll ett bra bolltempo men var också var företagsamma att kliva med boll i yta vilket var en nyckel för att lösa upp gästernas press. Väl över den väntade himmelriket för spelsugna mittfältare och anfallare. Det så viktiga 2-0 gjordes av Mohammed Qassem efter att Carlsson skurit in från kanten i en omställning och serverat anfallaren för dubblad ledning. Innan halvtimmen var spelad stod det också 3-0 efter att Mommo spelat fram Riaz Ahmadi som från nära håll placerade in bollen.
Det fanns många glädjeämnen för de gulgröna men också illasmakande smolk i den annars stora glädjebägaren då Jakob Carlsson, en av planens stora giganter, tvingades gå av kort efter 3-0. Mittfältaren åkte senare till akuten med rejäla smärtor i knät och vi hoppas på det allra bästa. Detta för den sympatiske människan i Jacob men också den väldigt duktige fotbollsspelaren i honom. Och för det lag till vilket han tillför så mycket.
Jag är helnöjd med matchen som helhet mot ett i ärlighetens namn blekt motståndarlag men de sista tio minuterna av första halvlek tillhörde våra minst fina. Vi lade en del energi på saker vi inte kan påverka och planen såg också heta känslor mellan planens spelare vilket kändes helt i onödan. Fötter talar högst på en fotbollsplan och Riaz Ahmadis skor talade verkligen när han, på ett inlägg från Qassem, konstsparkade in 4-0 på tilläggstid av den första halvleken. Halvtidspausen handlade om att fortsätta förmå oss att göra det vi gör bra - och att inte göra det som inte gör oss bra. Vi definierar oss inte efter poäng utan efter prestation och av lördagens arbete återstod bara hälften.
Två tidiga byten för andra halvlek där storspelande Sebastian Augustsson och Oscar Hjalmarsson linkade av och ersattes av Bervan Kayhan och Melker Josephsson. Den förstnämnde hann vara på planen i runda slängar fem minuter innan han, elegant och kraftfullt i samma aktion, vände upp i straffområdet och dunkade in 5-0.
Matchbilden gick i gulgrönt mot ett uppgivet Nora. Chanser fanns att springa till sig i vartenda anfall mot ett motståndarlag som föll ihop. De gulgröna var också mer än sugna på att ta chanserna i djupled men den här cyniske tränaren blev nästan gladare i de moment vi istället rullade runt den. 6-0 kom från Qassems fötter efter att Riaz Ahmadi skjutit i stolpen, vilket är en snäll assist att få, innan Riaz Ahmadi knappa tio minuter från slutet lyfte in 7-0 från straffpunkten. Hertzöga tilldömdes straff efter att Melker Josephsson sprungit ner - jag har full förståelse för de som hade önskat att den talangfulle anfallaren skulle ges chansen från straffpunkten - men inget skulle hålla HBK-produkten från målprotokollet den här fina lördagen.
För på Ilanda skrevs det personlig historia då inbytte Martin Perkovic boll togs om hand av vindsnabbe Josephsson. När han växlar upp är det få som kan springa ifatt honom och Nora-spelarna var chanslösa i uppgiften. Helt fri med målvakten slog han behärskat in målet för sitt första mål i representationslaget. För en kille som har framtiden för sig vågar jag säga att detta var det första av många. Ett mål av många under matchen - men ett gigantiskt mål för en person och den glädjen hans lagkamrater kände för tonåringens skull var lika fint som målet.
8-0 slutade matchen och det här referatet kanske mer är ett gytter av mål och målgivande framspelare. Men det är gärna ett referat jag skriver igen. Laget sprudlade av glädje med bollen och hårt arbete utan den. Att hålla nollan intakt är viktigt och vi gjorde det med tio duktiga försvarsspelare och en mycket fin insats från Emil Perkovic i mål. Extra glädjande för Perkovic som missat merparten av de senaste månaderna med sjukdomsbesvär. Egentligen skulle Gabriel Sandberg vaktat målet men han skadade sig under onsdagens träning. Vi har en lyx att ha tre duktiga, sympatiska och hårt arbetande målvakter och att bara en av dem kan stå är ett lyxproblem. Att Emil Perkovic bara gjort två träningar för fullt sedan vädret utomhus andades vinter märktes föga under lördagen och insatsen var en skön revansch för Karlskoga-killen.
Men med fötterna på jorden får vi också inse att Nora, som spöat Säffle FF på bortaplan, inte hade en bra dag och att matcherna framöver inte kommer bli lika lätta. Men så besviken som vi ledare och killar är efter förluster vore det konstigt om vi inte njöt ordentligt under helgen. Och det ska vi göra innan träningsveckan börjar om på måndag. Då med siktet på fredagens bortamatch mot Adolfsberg.
Trevlig helg!
