1-0 efter 45 blev 1-4 efter 90 när HBK träningsmatchade mot Nordvärmlands FF.
Efter tisdagens slit i en fin match mot KBK väntade nytt duktigt motstånd när Nordvärmland gästade Karlstad. Tyvärr inte på Ilanda IP, vilket med väderleken som facit säkerligen hade gått, utan i AirDome då vi inte vågade riskera en utebliven match. Startelvan såg några förändringar från mötet mot Karlstad BK men i stora drag var det samma trupp som skulle visa sina muskler och fötter.
Det är lätt att vara mer nöjd med första halvlek än den andra. Försvarsspelet höll väldige Niklas Bengtsson och hans lagkamrater stången och anfallsmässigt fanns det fler frön för odling än under tisdagen. Laget blev visserligen väl lågt i perioder och uppspelen lite för raka men Gabriel Sandberg hade en ganska lugn akt mellan stolparna. Vi tilläts ha en skaplig andel av bollinnehavet och stundtals en fin förmåga att överbelasta och komma fram, i synnerhet på våra båda kanter. Centralt var det ett samlat och kompromisslöst spel som inte släppte många bollar över bron.
En härlig sekvens ledde fram till 1-0. Med få tillslag arbetade sig de gula framåt; ett väggspel mellan Jacob Carlsson och Melker Josephsson där den förstnämnde elegant frispelade Hannes Sahlström. Mittbacken, som i sin tur sprungit modigt och opportunistiskt från egen backlinje, rullade behärskat in ledningsmålet med vänsterfoten.
Nordvärmland, huvudet högre än sina motståndare, var en mardröm på fasta situationer men Karlstad-gänget stod emot anstormningen från hörnflaggan. Halvlekens rappaste anfall, i konkurrens med Sahlströms balja, borde gett gästerna kvitteringen minuterna innan halvtidsvilan men ett överspelat HBK pustade ut när en blåklädd sköt bollen i burgaveln.
Fem minuters halvtidsvila ger inte tid till någon eftertanke men vi var överens om en del nycklar för en än trevligare andrahalvlek. Upptakten av den andra akten såg dessutom ut att lova mer än vad resterande gav.
Men händelseutvecklingen gick därefter i alla andra andra färger än i gulgrönt. 1-1 nickades kraftfullt in i nättaket efter en lika välslagen frispark. Steget från ledning till kvittering till underläge var kort för bara några minuter senare var det dags för nästa mål för gästerna. Även det efter en nick och även det otagbart även om bevakningen lämnade en tätare sådan att önska.
Som rubriken antyder var det motståndarnas pannor som avgjorde matchen. Men till stor del också våra egna. Luften försvann, om det var vid 1-1, 1-2 eller 1-3 är egentligen ointressant. Kollektivt blev hemmalaget tystare, försiktigare, orörligare och mindre modiga. Och då är det svårt att spela fotboll. Det som under matchen mot KBK (och första 45 idag) hörde till våra styrkor blev under andra halvlek mot Nordvärmland våra krämpor.
På inte långt fler än 20 minuter gick Nordvärmland från 0-1 till 4-1. 3-1 gjordes visserligen med en högerfot men paketet knöts symptomatiskt ihop med ytterligare ett nickmål. Ett lamslaget Hertzöga blev stressat och lagdelarna köpte biljetter i olika riktning. Erbjudandet om stora ytor passade Nordvärmlands skickliga spelare utmärkt - avsaknaden av understöd blev ännu en present. Vi var passiva i försvarsspelet men än blekare i spelet med boll. De bollar som spelades upp på felvända spelare åts upp som godis och desto fler bollar nådde inte sina adressater när Hertzöga försökte spela fotboll stillastående. Vi hade förtvivlat svårt att spela oss ur situationer och vända spelet på motsatta kanter. Ett hårt överflyttande Nordvärmland fick alla fördelar med att spela kompakt och inte några av nackdelarna - på motsatta kanter om bollhållare i Hertzöga väntade motorvägar av ytor. Uppspelen slogs således rakare och i djupled där springande anfallare gjorde som Magnus Hedman mot Nigeria - på väg till boll men utan att egentligen komma fram.
Sista kvarten utspelade sig utan större dramatik även om Isak Paulsson kom farligt nära med ett vänsteravslut som målvakten fick sträcka ut på. Synd för unge Paulsson som spelat föredömligt och bara fick en blödande fläskläpp för besväret. Och synd för Bosse Ekelund som ska försöka tvätta tröjan ren.
Det står alltid ett lag på andra sidan, och i det här fallet ett lag som gjorde det bra och som gjorde det ännu bättre efter nätkänning. Efter en räcka förluster var gästerna mer än sugna på seger och spelade (och skrek) som om matchen spelades i maj och inte i mars. Denna förmåga hade vi sannerligen behövt. Som tränare är jag självkritisk men inte mindre klok än att jag förstår att den andra halvleken i ett långsiktigt perspektiv gav betydligt mer än den första. Det lyste kanske igenom att vi är ett ungt lag på båda sidor om planen och denna erfarenhet ger referens och förståelse för framtiden. Att våga kliva fram med röst och kropp - eller att använda tålamod för att jaga mål - är viktiga detaljer när det går tungt och något vi som spelare och ledare kan se som viktiga läropengar.
Det är alltså inte rättvist mot Nordvärmland att förklara deras seger med våra brister. Men det är heller inte rättvist att brodera ut alarmerande rader efter en förlust i en träningsmatch mot ett lag från högre division. Huvud - och kroppar - var säkerligen också slitna efter tre träningar och två matcher på sex dagar. Unga killar som lever efter deras senaste fotbollsmatch må kanske vara nedbrutna idag men i morgon skiner solen igen. Förhoppningsvis bokstavligt talat.
En vecka jag ändå lutar mig tillbaka i en nöjd position över. Vår match mot KBK i tisdags gav styrka till gruppen och i den första halvleken mot Nordvärmland gör vi det mesta föredömligt. Den andra halvleken ser vi som viktiga - och billiga - läropengar för 2019 års säsong.
Och som ett litet plåster på såren kvitterade Newcastle United på övertid. Bara en sån sak. Trevlig helg!
