HBK tjuvstartade under fredagskvällen sitt träningsmatchande inför säsongen genom ett möte mot Carlstad United U19. Två lag som kilat stadigt under (futsal)vintern - kvällens match var fjärde mötet lagen emellan bara senaste veckorna.
Killarna har tränat hårt och med god uppslutning under januari månad och vi har med spänning sett fram emot denna träningsmatch för att bryta träningslunken. Avigsidan med att träffas ofta gjorde sig dock kännbar då truppen var drabbad av en rejäl sjukstuga. En förkylningsvåg har med förödande effektivitet svept över laget senaste veckan. Det diskuterades vem som insjuknade först men det är nästan svårare att få fram namn som inte har varit krassliga. Bosse Ekelund är kanske den enda.
Det är som en oskriven regel, om än något småaktigt, att inleda ett matchreferat med att ge fokus till de som inte kunde vara där istället för de som var där och spelade fotboll. Men för de HBK-hjärtan som såg matchen från sidan idag och saknade några hjältar så fanns dessa hemma i sjukstugan. David Lander, Bervan Kayhan, Oscar Uddh, Emil Perkovic och Jacob Carlsson missade alla matchen med förkylning. Robert Nordlund satt antagligen hemma och gjorde rehab medan Eric Lönn var bortrest. Sedan förra säsongen är Makan Poursalary och Gustav Danielsson ännu skadade. I den förstnämndes fall kan det bli aktuellt med spel under vårsäsongen medan den sistnämnde har en längre rehab kvar innan det åter blir dags att beträda gräset.
14 stycken fanns dock med i ett kylslaget AirDomen. Bland dessa nya ansikten där målvakten Mattias Hofling (från Luleå, tidigare Gauthiod), Sebastian Augustsson (FBK) och Sebastian Hammertoft (IFK Ås) startade matchen. Dessa tre nya killar i truppen bör få sällskap av ytterligare två fina nyförvärv nästa vecka där bara pappersarbetet är kvar.
Matchen som sådan var ingenting som egentligen värmde. För ett lag som inte känt på stor yta under säsongen var det kanske en klassisk mindre lyckad premiärmatch. Med många nya killar både utifrån andra föreningar men även en handfull spelare som inte spelade regelbundet förra året är det också kanske att vänta att nerverna ibland var utanpå kroppen och att samspelet inte alltid klickade. Det är ju det vi har träningsmatcher till att få till.
Melker Josephssons nick i stolpen efter Oscar Sanderssons frispark kunde dock ha resulterat i ledning efter knappa fem minuter men istället var det det andra målet som fick påhälsning.
Inte bara en utan två gånger i rask takt i matchinledningen. CU tog ledningen efter att inspel på högerkanten rakats in på första stolpen. Ett mål som innehåll lite för många osmakliga ingredienser; ett våghalsigt försök till brytning, avsaknad av understöd och inte alls någon markering på den så viktiga första ytan. Andra målet kanske såg än mer onödigt ut efter att ett väl optimistiskt pass utanför eget straffområde bröts med följden att en helt ensam CU-spelare bara hade att panga in den. Det förstnämnda har jag mer huvudbry över - att vi spelar naivt och optimistiskt i en träningsmatch rör mig inte i ryggen.
En av våra läxor för matchen var att försöka hitta en nyckel i vår presspel, att från avvaktande press växla över till hög press och överrumpla motståndarna. Detta gick inte alls och vi gav det inte riktigt heller chansen. Vi spelade med hög utgångsposition och blev tämligen enkelt överspelade av ett bolltryggt motståndarlag. Bakom våra första försvarare blev således ett hav där mittfältarna fick springa och springa men ändå aldrig riktigt komma fram till bollhållare. Vi spelade inte alls med tålamod utan boll utan snarare stressande med naiva försök till brytningar över hela banan. Detta blev betydligt bättre i andra halvlek även om vi vid få tillfällen växlade över till en forcerande press.
Jag gillar inte sifferlekar men mot ett bolltryggt och skickligt 3-4-3 är detta inte alls att föredra men träningsmatch är träningsmatch även om jag också kan förstå att spelarnas humör och tålamod tröt betänkligt under matchinledningen. Den som tröt mest var Oscar Sandersson men inte i sitt humör utan i sitt mående - innermittfältaren tvingades byta efter knappa 30 och sjukstugan fick således lämna plats till ännu en fin spelare.
De gulgröna gjorde dock både 1-2 och 2-2 innan halvleken var slut. Riaz Ahmadi flöt igenom i en omställning, framspelad av Niklas Schön, och rullade först bort försvarare innan han rullade in bollen. Samma spelare slog sedan den hörna som studsade in i mål.
Den korta halvtidspausen handlade om att lugna ned spelare och andra halvleken blev i det avseendet betydligt bättre. CU hade gott om boll, men de hade boll på de rätta ställena för oss och det fanns fler linjer i vårt sätt att försvara. Sympatiske ledaren i CU, Jesper Swedlund, och jag har egentligen samma analys utifrån våra lags perspektiv. Han var mer nöjd med första trettio där jag har fler frågetecken och jag är mer nöjd med andra halvlek där vi hittade mer rätt.
En som då ändå fick visa upp sig var Hofling mellan stolparna som gjorde två fina räddningar. Målvakten anlände till Karlstad förra helgen och med få träningar i benen har han sett mycket pigg ut. Fler än Hofling kan dock ta med sig betydligt mer från den andra halvleken. Jesper Johansson var sånär att också ta med sig ett mål men hans dundrande nick från nära håll räddades av en svartklädd. Hörnor var ett orosmoment; tidigare hade Sebastian Hammertoft varit nära och jag tror inte jag ljuger när jag säger att samma Johansson kom nära en annan gång.
Den som dock hotade mest var Riaz Ahmadi som genom matchen var kreativ med boll och rörlig för att få den. På ett långt uppspel efter konstgräset sprang anfallaren sig fri och rullade in kvällens tredje balja.
En tämligen avslagen match såg ytterligare ett mål - CU kvitterade efter att en hörna nickats in med knappa fem minuter kvar. Dessa avverkade Hertzöga med tio man sedan duktige Isak Paulsson vilats med känning. Ingen blir hjälte av att härda ut med halsont eller känningar, framför allt inte i en träningsmatch, och killarna verkar kloka nog att förstå det. Om inte annat är det upp till oss ledare att vara det.
Träningsmatcher är svåra att sammanfatta och den första träningsmatchen är den svåraste. Vårt positionsspel i försvarsspelet växte över matchen och jag vill berömma att killarna visade ändå goda huvuden, anförda av kapten Staf, för att hitta tillbaka efter en miserabel start. Samtliga spelare slet hårt, även om matchen gjorde att de tvingades slita hårt och över stora ytor för att få väldigt lite. Samtidigt ser jag det som ett nykterhetstecken att besvikelsen från killarna ändå var påtaglig i omklädningsrummet efteråt.
En del vin, men mest vatten. Lite som det alltid är i en första träningsmatch. Nu väntar åter träningshjulet innan nästa träningsmatch är söndag den 24/2. Även detta i AirDomen men då mot uppflyttade IFK Åmål. Avspark 15:00.
