Det var med spänd förväntan inför matchen vi satt i bussen ned till Trollhättan. En del frågetecken inför matchen fanns med sjukdomar under veckan men vi har en stor trupp så det skulle inte vara något att hänga upp sig på. Däremot var alla tre målvakterna indisponibla av olika anledningar, men lösningen va härliga Emmie Sjövall Karlsson som med sin erfarenhet hade löst uppgiften galant. Men på uppvärmningen fick Emmie en smäll på knät som svullnade upp, hon bet ihop och startade matchen ändå. Även Sanna skadade sig på uppvärmningen då hon drog upp sin lårskada. Detta medförde en så klart en viss oro i laget innan matchstart. Som sagt Emmie startade matchen men signalerade efter 8 min att det funkar inte, men ändå vilken hjälte som försökte. Tilde fick ta på sig målvaktsdressen och skötte sig utmärkt efter sina förutsättningar, lyckades stå i vägen och rädda några frilägen och hade några skopor med.

Matchen viste vi skulle bli tuff då vi förra året spelade i Svenskacupen mot just FC Trollhättan, då på hemma plan fick vi se oss besegrade med 1-0. Tyvärr så var inte fokus på plats när matchen startade och Trollhättan fick till ett inspel med skarv direkt i första minuten. Vi hade ändå en del att ta med oss trotts 3-0 efter första halvlek, när organisationen faller rätt så ser det stundtals bra ut men det måste det hela matchen. Vi fick ta en halvlek i taget och andra blir betydligt jämnare och vi har ett 1-1 resultat i den tills slutminuterna efter att Elin Hedin gör sitt första mål i seriespel för Hertzöga. Andra halvlekens 1-1 står sig alltså tills 90+5 då i en tilltrasslad situation i närheten av målet med lite felbeslut gör att Trollhättan trycker in 5-1, slutsignalen går sen direkt på avspark.

Nu får vi se om vi kan rätta till det som inte är bra tills hemmapremiären på lördag.

Vi syns väll då!